Back in Tumba
När lovet spelar på sin sista visa åker jag tillbaka till tumba och hem till mamma. Känns faktiskt bra. Ingen ångest. Pappa och jag började störa oss lite på vårt lika beteende som inte fungerar i längden så nu svänger jag av till min andra hemort. Ikväll träffade jag min mammas nya kille. Trevlig. Lång, utländsk, främmande. Konstigt är ordet jag söker men jag tyckte inte att han var obehaglig i alla fall. Han var nog mer nervös att träffa mig än vad jag var att träffa honom.
Imorgon är det tillbaka till gamla mönster. Sova, äta, skola, äta, plugga, äta, sova. Det är lite synd att jag inte haft någon riktig sovmorgon det här lovet men då är det lättare att passa in i gamla mönster. Det blir inte lika jobbigt att gå upp på morgonen, för min kropp vägrar somna om på morgonen. Det är så det är. Men snart är det lov igen.
Bara börja räkna dagarna...
