Nadja Junnarp

Ja, igår var det begravning. Nu är det gjort, farmor är död och begraven. Nu har hon fått sin frid och hoppas att hon får träffa farfar igen. Jag ville verkligen inte gå dit. Det var så ångestfyllt att jag inte kunde andas. När ceremonin sätter igång kommer också tårarna. "Jag pallar inte!"  var den enda tanken jag hade i mitt huvud.
Jag grät mest för att alla andra grät, att det var så många där som sörjde farmor och var deppiga. Visst hade jag inte fått gråta ut ordentligt över farmor men att se vuxna människor gråta klarar jag bara inte av. Det gör så otroligt ont! Som tur var så kändes det som att farmors ceremoni var kortare än farfars. Då kändes det inte lika tungt i bröstet längre.


Det fanns många fina blommor från familjen, resten av släkten och anda bekanta. En fin begravning i stora drag. Efteråt var det dags för att fika och minnas farmor i en lokal inte långt från kyrkan. Efter två timmar började folk dra sig hemåt och jag åkte iväg till dansen. Det var så konstiga kontraster den dagen. Först en massa ångest, sedan en flod tårar och sorg som sedan övergick till att bli hyper och glad på dansen. Det var inte så svårt som man kan tro. Det kändes faktiskt lätt. Jag var lättad. Allt som hade tyngt ner mig bara, försvan.


Lekte med Saga på kvällen. Vi köpte lite godis, hyrde film och kollade lite klipp på YouTube innan vi gick och la oss. Iväg till danssalen tio i elva. Fick äran att leka fotograf med Saga också. Några fina bilder blev det, men det är tack vare att Saga är så fotogenic! När hon slutat åkte jag hem och ducshade, lyssnat på hög musik och gick ut i trädgården också för att ta någon bra bild. Så här presenterar jag nu dagens resultat av bilderna jag tog på Saga;








Jag har en sån snygg vän!