Sportlov

Det här lovet kunde inte börjat sämre...Bråkade med min pappa igår innan dansen.('Oh, really?')
Och jag kan ju bara säga att han är helt körd i huvudet. Han VILL att jag ska hata honom. Han VILL att jag ska gråta och skrika på honom. FAN, FAN, FAN! Jag vill att han ska dö. Vem som helst är bättre än honom. Nej, jag säger verkligen inte bara så. Jag menar det verkligen. Nej åt honom, nej jag har inga skuldkänslor och nej jag älskar honom inte. Verkligen inte. Jag har inte gjort något fel! Förutom att kanske blivigt äldre, men det förstår inte han.

Jag tänker fan inte låta honom få mig må skit. Jag är trött på att han helatiden ska tracka ner på mig. Det enda som jag längtar till med att bli arton är att jag kan be honom dra åt helvete. Eller, det kan jag nu också men eftersom att han är min "vårdnadshavare", så blir inte konsekvenserna desamma. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Känner mig så....fast. Är så jävla trött på honom och all den här j ä v l a skiten. Hur klyschigt det än låter så är det såhär. Från och med denna dag är han inte längre min pappa. Han är bara Tommy. Tommy som gör livet svårt att leva. Jag hatar dig, jag hatar dig, jag hatar dig, jag hatar dig, jag hatar dig, jag hatar dig, jag hatar dig.


Nej, jag bryr mig inte!

Kommentarer
Postat av: Emma

Du behöver inte tycka om honom, ingen begär att du ska göra det. Det enda du behöver är att kunna vara i samma rum som honom. tåla att vara nära honom, för ni bor i samma hus fortfarande. Ett år kvar men jag finns alltid här för dig. alltid. Jag vet att du kommer klara dig utmärkt.

2009-02-22 @ 14:20:08
Postat av: Ann

Åh, vad jag känner igen mig. Sådär har jag skrivit om min pappa också. Det fanns inga bloggar då, men man hade ju en vanlig dagbok.

Jag vet precis hur du känner det, och det är inget kul alls. Önskar jag kunde hjälpa dig! Av hela mitt hjärta önskar jag att jag kunde hjälpa dig. För det där mår du inte bra av. Det är jobbigt att inte tycka om sin pappa.

Men samtidigt är jag övertygad om att du klarar dig. Du är stark, Nadja. Bit ihop och stå ut. Du fixar det. Och en vacker dag är det över. Så är det faktiskt. Du kommer till och med att förstå varför han gör som han gör. Sen. Fast det är långt dit.

Tänker på dig.

Kram!!!

2009-03-02 @ 01:27:17
URL: http://mammann.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0