Nadja Junnarp

Just nu känner jag mig väldigt ensam och framförallt uttråkad. Ingen av mina vänner är hemma eller har andra planer för dagen. Vissa är på gotland, vissa ska på bio med sin kille, vissa ska dansa på nattklubb och vissa är bortresta någon annanstans i Sverige Och det suger något extremt. Och det är inte bra för mig att det blir såhär. Det är då jag börjar fundera, för mycket dessutom. Det leder till ångest på många sätt och vis. Att skolan snart börjar och att jag slösar bort mina sista dagar med att göra just ingenting. Att jag stänger in mig på mitt rum. Ligger i sängen och kollar på Vänner. Dricker Oboy, plockar lite i mitt rum. Vänder på mig i sängen. Suckar över att jag aldrig kommer göra om i mitt rum, att jag inte lever så pass mycket som jag skulle vilja. Att jag inte 'fångar dagen'.
Sitter framför datorn till jag tröttnar och flyttar mig till nästa skärm. Suckar. Städar. Dricker Oboy. Funderar. Äter en macka. Ångest. Ligger i sängen. Stirrar ut i tomma intet. Vänder på mig igen. Kollar på lite mer avsnitt av Vänner. Jag ligger på botten av min tillvaro i skit och ångest. (om man nu kan säga så) Uttråkad och deprimerande vardag. Jag har så mycket extratid men inget vettigt att använda den till! Jag vill inte leva det här livet. Dag ut och dag in? Sedan januari har jag bara gått och väntat på något. Något stort. Väntat och väntat på att det där som saknas ska ta plats i min tråkiga tillvaro. En massiv förändring är vad jag önskar. Men det här har kommit att bli en rutin som vägrar att förändras!

Vet någon vad jag väntar på? För det gör fan inte jag.

(bilderna är tagna för några dagar sedan)