Nadja Junnarp

Hade jag skrivigt ett blogg inlägg i går hade sett ut såhär:
Jag hatar henne över hela mitt hjärta! Jag kommer inte ens i närheten av hur mycket jag hatar henne i ord.
Säger åt oss, och ger oss extreeemt konstiga jämförelser som inte hade något med saken att göra??Och sen låtsas som att ingenting har hänt? IDIOT FFS! SÅ jäääääävlaaa arg jag är!!!!!
"Jag hoppas inte att ni är arga nu...bla,bla,bla"
"mm." = KLAT SOM FAN ATT JAG ÄR SUR!!
Henne kommer jag ju inte sakna kan jag ju säga.

Men idag vände det och jag blev jätte glad!
Vi hade betygssamtal på musiken idag. Åhh! Fick sådan posetiv kritik av Daniel!
Honom kommer jag verkligen sakna. Bästa läraren ever!
Och min tenta (sjunga själv inför honom)gick tydligen mycket bättre än vad jag trodde också! Jag kände att jag ville svimma,spy och dö på samma gång. Samma känsla som i " Nadja vs självförtroende." från den 10 januari.
Men jag försökte bara ignorera alla tankar och bara köra på.
"Pallar inte sjabbla bort det här bara för att jag är så nervös, nu jävlar."
Det var väll ungefär så jag kände då. Men han tyckte att jag "blommade ut" och allt han sa,
ska inte säga mer för det luktar redan skryt. Men jag tror nog att det är så jag ska 'bekämpa' mitt låga självförtroende. Där har vi det! Såklart. Det är SÅ jag ska göra. SKITA I DET! Superlimma korthus-förtroendet och låta det stå högt, stolt, stadigt!