Nadja vs självförtroende.
Som igår när vi hade musik. Herregud. Jag trode jag skulle svimma.
Vi sjöng 'Tears in heaven' och det gick bra och sen sa vår lärare,daniel, att vi fick sjunga solo om vi ville.
Jag kännde inte mycket för att sjunga helt själv men sen så bestämde jag och Alison att vi skulle sjunga tillsammans men olika stycken och det trodde jag skulle vara lungt, för det är ju bara in klass, det är lungt...
Men sen när man stog där så började det ta lie för lång tid innan vi började. Korthuet skakar, vinglar.Känns som att jag ska falla ner som the twin towers i vilken sekund som helst!
Känns som att det tar en evighet, och utan att jag vill det så börjar jag skaka. Känner den där paniken som kommer ända från tårna och tjuter som ett tåg högt över öronen. "Vem tar första stycket?" Det är tyst en kort stund medans jag flyttar bort stativet och försöker låta lugn."jag tar det första stycket.." Oj, sa jag det där lite för högt, strunt samma, jag bara överreagerar!
Han kör sitt förspel och som i ett slag står jag utanför min kropp och ser ett korthus som börjar tappa kort som ett höst träd i blåst. Tar mitt första andetaget och hör hur osäkert det låter, darrigt! Studerar mina klasskompisar för att se deras reaktion, kan inte avgöra vad dom tycker. Sjunger fel stycke, hoppar tillbaka till det andra, gör olika konstiga grimarser för att också visa att jag tycker det låter....skit! Sen kommer alison in med sitt stycke och gud vad fint det låter, nu vill jag verkligen vara liten.
Huston we have a problem! The twin tower störtar ner, korthuset rasar som i en vindpust. Okej, nu när jag bevisat en gång för alla att jag aldrig i mitt liv ska sjunga mer och jag tror det är över, så vill han att vi ska sjunga om! HUR LITEN KAN EN MÄNNISKA BLI? Förmodligen inte mycket mer...Sen kom jag på efter att jag skämt ut mig för andra gången att vi ska göra ett individullt framträdande eller whatever och det enda jag "kan" göra är att sjunga, för att spela instrument för mig är nästan som att dränka en fisk i vattnet.Så nu är jag inte den gladaste.
Sitter hos ruby, vi bakar kladdkaka,och hennes söta mamma gör pankakor som vi ska äta lite senare.
Ja, vad ska mer säga att jag vet att jag måste träna på mit självförtroende men hur ska man göra det? Stå fraför spegeln och säga tio bra saker om mig själv? Då skulle jag först och främst inte komma på så mycket och sen tror jag nästan bara att jag skulle ljuga för mig själv.Och när mina kompisar säger bra saker så är det några jag inte riktigt tror på, känns som att dom bara säger så för att vara snäll. Men vad vet jag. Anyway, det var allt!
ha en trevlig kväll! :)
Nadja sötisen. Jag förstår hur du känner, mitt självförtroende är inte heller det bästa. Och nu ska jag inte säga saker som" Men du borde inte ha dåligt självfötroende, du som är så bra" även fast det egentligen är precis det jag vill säga. För jag vet hur svårt det är att ta åt sig komplimanger när man tycker att man inte förtjänar det och tror att folk bara ljuger för att vara snälla.
Vet inte hur man kan förbättra sitt självförtroende, men du ska veta att du är bra Nadja, fastän du kanske inte kan ta till dig mina ord nu, så vill jag bara få det sagt. Och man överreagerar alltid, det lät nog inte så hemskt som du trodde. Du var iallafall modig som vågade, inför hela klassen. Så tänkte nog resten av din klass också.
Vet itte riktigt hur ja ska hjälpa dej, gömman, men ja tror nog att ja förstår dej ungefär. Har oxå rätt kasst självförtroende men ja jobbar på de. Ha de så bra o lycka till! KRAM
