Nadja Junnarp

- Det märks att det är vinter nu.
- Ja, det var kallt i morse.
- Nej jag menar inte så....
- Nehe? Vad menar du då?
- Jag märker det på dig och mamma.

Ungefär så lät ett samtal jag hade med min pappa för några dagar sen. Jag vet inte om det bara är mina föräldrar eller om det finns fler som märker av det här? När det är sommar så är mamma och pappa oftast glada och trevliga mot varandra men nu på höst/vintern så är dom som mest otrevliga och arga.Speciellt vid matbordet.
Det märks mest av på mamma, för hon låter irriterad så fort hon pratar med pappa.

De klarar inte av varandra och det är jag som sen sitter vid matbordet och försöker vara trevlig och lösa det som deras lilla psykolog.Jag säger åt dom att vi inte behöver göra en big deel av allting, typ som vilken blomma det är som bara blommar på natten.

- Men vi hade sånna blommor på Rosenhill och dom blommade helatiden!(ganska såhär är det,halv strängt)
- Men då kunde det inte vart sånna blommor.(suckande)
- Jo! Det var de visst, du har fel.
- Jaha..(irriterad,suckande)
Mor sitter och hån flinar mot far som om segern var hennes. Och FY FAN, vad irriterad jag var på henne, jag blev skit förbannad, för min mamma har aldrig fel! Eller hon tror åtminstonde det.Så är det i alla fall ganska ofta.Jag trodde jag skulle spricka för mamma tror också att jag alltid är på hennes sida om hon blir sur på pappa. Och liksom ser på mig, ler smått hånfullt,tittar på pappa,tittar på mig...och skakar på huvudet.

Våra middagar är aldrig kärleksfulla eller speciellt pratsamma.Det är alltid jag som börjar en konversation och det bästa ämnet som bara går att snacka om utan att mor och far bråkar är skolan.Och ibland är de inte heller speciellt långa samtal, jag äter gärna snabbt och går ifrån bordet bara för att slippa höra mina föräldrars gnäll och tjat på varandra.Och deras blickar, om sånna blickar kunde döda skulle det vara över för länge sen.

Pappa får mest raseri utbrott i min familj. Och det är alltid på mamma. Han svär och skriker och säger saker som;
- henne ska man inte ha i möblerade rum.
- ska man behöva sätta lås på alla grejer?
- är det så jävla svårt att...
- usch!
och andra otrevlig heter...

Jag har aldrig sett mina föräldrar kärleksfulla. På julafton bråkade dom och jag grät för jag trodde värkligen att dom skulle skiljas o.s.v. Ibland brukar jag fundera på hur det skulle vara om mor och far verkligen flyttade isär...ingen skulle ha råd med vårat hus, eller....det tror jag inte i alla fall.När jag är hos mina kompisar och får äta med deras familj så brukar jag sitta och undra hur de har det och vad de gör när jag inte är där. Är de kärleksulla av sig? Älskar dom varann, när bråkade dom senaste? Bråkar dom över huvudtaget? Hur mår den här familjen?O.s.v...

Mina föräldrar rör typ varnadra en gång om året också, värkligen på riktigt.På nyår, då är det alltid vi tre, ute på altanen med dricka i champagne glas och fyvärkerier omkring oss.En kram och en liten puss på munnen and that's it! Jag minns nu i år när dom gjorde så.Jag blev helt förvånad, de var lixom..Ja de flyttade ju ihop för dom älskade(älskar?)varandra...Det är andra människor,dom bilderna jag sett.På mina kärleksfulla föräldrar...

Jag tror så här.Mina föräldrar håller nog bara ihop bara för de har mig.Hade dom inte haft mig är jag inte så säker på att det skulle vara dom nu.Om dom nu fortfarande känner någon gnista för varandra så skulle jag bara villja att de visade det lite mer.Och inte att de gnäller så mycket på varandra, ingen är perfekt och enligt varanndra så kanske dom tycker att de verkligen finns många fel.

Vet inte hur många gånger jag vart ledsen över de men det här är min vardag som jag lärt mig leva med.Dagarna går.Tjatet och gnällen.Middagarna.Sarkasmen mella dom.Hoppas att allt ska lösa sig i sommar, när de är glada och mer trevliga.Jag längtar.Man kan aldrig sluta hoppas. Eller?